Det här med att vara ung mamma
Ja, jag hoppade av skolan. Gör det mig till en dålig mamma? Nej. Det finns inget ämne i skolan där man lär sig att vara en bra mamma. Dock så ska jag återvända till skolan till hösten som ni vet, och helt ärligt så tror jag att det kommer att gå bättre för mig i skolan nu än innan jag blev gravid. Jag har andra värderingar och prioriteringar. Jag läste någonstans att någon hade skrivit om det här med att man inte blir mognare bara för att man blir mamma. Nej, så kanske det inte är för alla. Men för de allra flesta så ser man livet från en annan synvinkel när man har en liten bebis, alltså kan man tänka på ett annat sätt. Nu menar jag inte är jag är mognast i världen, men det vill jag inte vara heller. Jag älskar att får vara "omogen" och "barnslig" ibland och "leka av mig". Men så är det nog för de flesta mammor, ålder spelar ingen roll. Ibland vill man ut och ha riktigt kul med sina kompisar och vara något annat än bara mamma. "Men du har ju tagit på dig ansvaret att vara mamma, då måste du vara det hela tiden också", fick jag höra när jag var på krogen från något random som läser min blogg. Men okej, så en som är fotbollsspelare måste spela fotboll HELA tiden och får aldrig ta en liten paus? Det går ju bara inte.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra "men åh, du har ju hela livet framför dig. Varför inte leva livet som tonåring och festa och ha kul med dina kompisar?". Blir alltid lika irriterad när jag får den frågan. Eller nu får jag den inte längre, det var mer när jag var gravid. Något som folk måste respektera är att "leva livet" inte har samma betydelse för alla. För vissa kan det betyda att man rockar dansgolven på en nattklubb, för andra att man pluggar och satsar på skolan, och för vissa andra (som för mig) att starta familjelivet tidigt. Ni kan fråga vem som helst i min släkt (ja, tydligen även gamla vänner) om vad jag ville bli när jag blir "stor", ni kommer att få samma svar av alla - mamma. Eller dansare kanske ni också hade fått som svar, men det hör inte hit. Jag lekte inte med dockor som vanligt, jag tog verkligen hand om dom som om de vore riktiga bebisar, jag ammade till och med.. Haha! Redan då märktes det att jag skulle bli en ung mamma, precis som att det redan då märktes att Matilda skulle bli en partypingla. (Haha minns så väl en gång när vi var små och jag tydligen var en mes som inte ville ha disco i mitt rum istället för att leka med mina cho cho dockor).
Det finns ju såklart för- och nackdelar med att vara ung mamma, precis som att vara.. Ja, vad ska man kalla det? Gammal? Normal? Vanlig? Hur som, mamma. Det "jobbigaste" är väl att man kanske inte får in lika mycket pengar som om man har hunnit jobba några år, men man klarar sig, särskilt om man har en pojkvän/sambo/fästman/man som jobbar. Nu menar jag inte att jag lever på Jakob, men ni förstår nog. Om jag känner att jag kan ge mitt barn allt vad han/hon behöver, och extra mycket kärlek, så varför inte? Jag kan ju säga så här att jag ger hellre mitt barn massa kärlek, än massa pengar. Ja, man behöver pengar. Men det är absolut inte det viktigaste.
Avslutningsvis tänkte jag bara skriva om något som gjorde mig fruktansvärt ledsen. Jag hade först inte tänkt att skriva något om detta eftersom att jag vet att personen som gjorde detta mot mig/oss hade som avsikt att såra, några grunder för att det skulle vara sant finns inte. Vi, eller rättare sagt jag, blev anmäld till soc för att Melwin tydligen inte har det bra hos oss. Personen som gjorde anmälan sa till soc att Melwin är väldigt undernärd och att jag inte hade gett honom någon mat på 13 timmar, det var bara pga att jag hade skrivit ett inlägg där det stod att Melwin hade sovit i 13 timmar i sträck utan att äta. Betyder det att jag är en snål mamma som inte ger honom mat? Tydligen. Tänk hur man kan vrida och vända på saker och ting. Sen så hade personen i fråga även sagt att jag lämnar bort Melwin till min syster varje helg och drar ut och festar. Alltså va? Även om jag skulle vilja det (det vill jag såklart inte) så skulle det inte gå då hon väntar sitt fjärde barn och har fullt upp! Sen minns jag inte så mycket mer av vad som hade sagts om mig/oss, jag var i chock. Jag mådde så fruktansvärt dåligt över att någon tyckte att jag inte kunde ta hand om min egen son, då han är mitt allt. Mitt liv. Jag ger honom allt han behöver + lite därtill. Jag gör allt, och då menar jag verkligen ALLT, för att Melwin ska ha det så bra som möjligt. Ni mammor (iaf de flesta) där ute vet vad jag pratar om. Att sen få veta att någon tycker att jag inte duger till för min son är hemskt, riktigt hemskt. Men allt lades ner, de hade inte tillräckligt starka grunder att gå på och bara genom att prata med mig så märkte de att inget stämde.
Vi vet precis vem det var som gjorde anmälan, man är aldrig anonym. Till dig vill jag bara säga grattis, du fick säkert den effekten som du ville. En ledsen Jennica? Men mycket mer än så fick du inte. Ett telefonsamtal från soc, sen lades det ner. Var det värt det? Du är en fruktansvärt elak människa.
Nu ska jag sova. Tack och hej.
Jag älskar dig och du skriver så otroligt bra.
Bra Jennica! Du verkar verkligen vara en underbar mamma till eran lilla Melwin. Blir så glad då jag ser hur bra ni lyckas genom livet och vilka små gulliga framsteg Melwin gör. Han kommer att älska er föralltid och förmodligen ha sina trotsiga perioder som vilket barn som helst. Ni är fina hela familjen i varje fall, var stark och var rädd om er! :)
Du är riktigt stark Jennica, i mina ögon iaf.
Jag tycker av det jag läser på din blogg att du gör ett superbra jobb med Melwin om man nu ska kalla det jobb. Och för att man vill gå ut ibland och bara umgås med kompisarna gör en absolut inte till en dålig mamma och som du skrev så är åldern absolut ingen garanti för att vara en bra mamma.
Om du minns mig från dansskole tiden så vet du nog att vi inte hade den bästa stämningen där av olika anledningar som jag inte riktigt kan förklara.
Men jag ville bara säga att jag är absolut inte någon av dom som ser ner på dig, jag tycker att du är extremt stark och du har en underbart vacker son och jag önskar dig all lycka. :D
...vilken störd människa. Så elakt. Själv är jag 25, fick barn i augusti och jag ser absolut ingen skillnad (så mycket man kan se i en blogg) på dig och mig. Herregud, vad vill folk...?
Finns INGET att tillägga. Av denna text att avgöra så ser alla, NORMALA, människor att du funnit din plats i livet och dina värderingar är betydligt mer mogna än en del andra, äldre, mammor man kan läsa bloggar av.
Är så stolt över dig Jennica!!! Och Jakob också, du hade inte kunnat hitta dig en bättre pappa till ditt/dina barn. Inte EN gång har jag varit fundersam lr orolig över erat föräldraskap.
Sen så måste jag bara tillägga att jag önskar du skulle lämna pojken till mig lite oftare!! Jag må vänta mitt 4:e barn, men Melwin är mosters älskling, jag har bara en systerson och han ligger mig väldigt varmt om hjärtat <3
Jag (född 1963) var också ung mamma när jag fick mitt första barn 1981. Sen fick jag barn också 1983, 1988 och 1993. Jag hade/har mycket fantasi/barnslighet/ansvar i mitt liv och det har gjort livet så bra för mig och mina barn/barnbarn. Vi har skrattat sååå mycket och gjort mycket roligt. Mina barn var riktigt duktiga med skolan/idrott/musik/dans.. Alla mina barn/barnbarn är vänliga och glada människor. Jag är 100% stolt över alla mina barn så jag måste ha varit en bra mamma FAST jag var också ibland ute med goda vänner och det får man göra. Jag minns när Jennica var 2-3 år och satt o ammade sin docka <3 Hur många gånger sa du att "mamma, jag vill ha en egen baby" och en gång så köpte vi en docka som var ungefär 1m lång, åkte till stöcksjö skolan och hämtade dig. I skolan sa jag att nu har du fått en lilla syster och hon sitter i bilen. Jennica blev så glad o sprang dit.. när hon såg dockan med fina kläder så blev hon såå ledsen o arg och sa att jag vill ha en riktig babys. Då fick jag dåligt samvete,, anteeksi rakas tyttöni, mami love you <3
Ni är så mogna o duktiga med Melwin. <3 <3
Hej Jennica!
Jag har följt din blogg väldigt länge nu, innan Melwin föddes, och jag måste bara säga att jag är riktigt imponerad av dig!! Av det jag läst så skulle inte Melwin kunna ha en bättre mamma! Förstår att det är svårt att inte ta åt sig av det folk skriver, men det är bara att försöka skita i dem, troligen har inte de något liv som spenderar sin tid på att klanka ner på dig..
Keep up the good work!! :)
Jag har ju ingen aning om du är en bra eller dålig mamma för jag känner dig inte men om jag går efter det jag läser i din blogg så är du, vad jag skulle kalla, en bra mamma.
Och det där med att Melwin sov 13 timmar i sträck, herregud, det har väl hänt en gång! Vore väl en annan sak om det hände varenda dag och då skulle det väl dessutom bero på nåt annat (typ att grabben skulle vara sjuk) än att du var en dålig mamma.
Alla normala föräldrar behöver egentid för att klara av att vara den där super bra, snälla och duktiga föräldern. Egentid kan vara allt mellan att duscha ifred till att åka på en weekend till Stockholm för en helg. Jag ser absolut inget fel i att man vill göra nåt annat en kväll, barnet har ju en pappa också! Jag tror inte att nån mår bra av att familjen hela tiden är tillsammans, alla behöver komma ifrån varandra en stund.
Oj, det blev kanske rörigt men jag hoppas du förstår hur jag menar. Jag tycker i alla fall att du verkar gör ett bra jobb och du gör rätt i att gå ut med dina kompisar (din karl) nån gång då och då!
Alltså fyfan vilka människor det finns därute! Jag tycker att du verkar som vilken bra mamma som helst och jag fattar inte att någon elak människa har rätt att göra en anmälan till soc för något som man inte har en aning om! all cred till dig och din sambo!
Ska man väcka ett barn som sover gott för att ge mat som barmet inte är i behov av? Barn har bara grundinstinkter och lever första tiden enbart efter dessa instinkter. Är de hungriga så vill de ha mat. Är de trötta sover de....och vaknar om de behöver bytas, äta eller ja...vad som helst. Utan att värdera din roll som mamma (jag känner ju inte dig) så är DEN anledningen helt befängd tycker jag. Jag ogillar tex att man exempelvis väcker barn för att "träna dem torra om natten". Låt dem sova!
Så grymt bra skrivet! Tyvärr finns det ju många idioter som tror att dom vet bäst :/ Håller med dig helt, mamma är ju ingen ålder utan det är något man är. Så länge man kan ta hand om sitt barn så är man en bra mamma, och du verkar va en jättebra mamma! Kram!
åldern spelar ingen roll alls! Min kompis blev gravid när hon var 15 år, hon gick i årskurs 8 och fick veta att hon var gravid i vecka 23, alltså försent för abort. och hon har klarat det huur bra som helst till lilltjejen som är 5½ år nu. Du är superduktig!
Jag tycker att det är intressant det här. Alla unga mammor som har blogg har minst ett inlägg som går ungefär som det här. "Det här med att vara ung mamma - varför är det något som många ser ner på?" Jag tycker inte att det handlar om att man "ser ner" på er unga mammor. Däremot så förstår jag inte riktigt varför man vill skaffa barn när man är 15/16 år. Resonemanget att man vill vara ung så att man orkar leka med sitt barn förstår jag inte alls: Man är väl inte gammal när man är 25? 35? 40? Om man skaffar barn i 25-årsåldern kommer man att vara 50 när ens egna barn är 25, det är väl inte så gammalt?
När man är 15 år bor man i 9 av 10 fall hemma, man sköter inte sin egen ekonomi. I bästa fall har man "månadspeng" som ska räcka till nöjen. Vissa ungdomar tar större ansvar men de allra flesta slipper betala hyra och mat. När man är 15 år har man inte ens börjat gymnasiet. Och visst, man lär sig inte att vara en bra mamma på gymnasiet, men gymnasiekompetens ger allmänbildning och en enorm merit för framtiden. Det är inte många seriösa företag som vill anställa människor som hoppat av efter högstadiet.
När man är 15 år har man alltså varken pengar, husrum eller utbildning. Ett barn behöver kärlek och omsorg, det är jag säker på att man som 15 åring kan (läs kan) ge ett barn. Absolut. Men ett barn behöver mat, kläder, tak över huvudet, så småningom kanske lite dyrare kläder, en vilja att resa, gå på aktiviteter och hjälp med läxorna. Bara en sån sak. Hur ska man hjälpa sin son/dotter med matten om man inte gått i skolan?
Missförstå mig inte nu. Jag är säker på att allt det här har löst sig för dig. Du har kanske skaffat ett extrajobb, du får säkerligen bidrag och/eller stöd från din familj och du och ditt barn klarar er säkert finfint! Det är inte det jag menar. Det här är bara ett svar på din undran varför många har en negativ syn på att skaffa barn när man själv fortfarande är ett barn. Livet blir så himla tråkigt om man måste vända på varenda krona varje dag året om. Och om man inte läser på gymnasiet osv så är det ganska svårt att få ett välbetalt jobb.
Men gud vad sjukt, den där människan som anmälde.
Att skaffa barn när man är 18 är inte konstigt, det finns ju folk som skaffar barn när dom är 14 nu för tiden.
Sålänge man älskar sina barn och klarar av att ta hand om dom så är det ju inget problem.
Jag är glad för din skull att du har en plutt och att en till är påväg (om jag har förstått rätt haha)
Kram på dig!
