Spikskär

2016-07-21 | 05:38:00
Idag kastade vi in barnen i bilen och körde till Jakobs föräldrars stuga i Sikeå, ute på Spikskär. Där är det alltid lika magiskt. Vi käkade pannkisar med nykokt jordgubbssylt och tog sedan på oss flytvästar och hoppade i båten. Helmi stannade hos farmor på land under tiden. Är förvånad över hur extremt still både Melwin och Viggo kunde sitta, mest förvånad är jag över Viggo.. Han kan aldrig sitta still annars och drar alltid iväg på egna äventyr. Han är anledningen till att vår ytterdörr alltid är låst hahah. Ja okej Jakob, du var också duktig på att sitta still :)
 
 
Å så en bild på alla tre såklart. Ofattbart att dom här är mina.
 
 
psst. Jag har bloggat ikapp lite, så skrolla så hittar ni fler inlägg:)

Premiär i Stöcksjö -20 juli

2016-07-21 | 05:24:29
Ja för i år alltså, och kallt var det. Melwin som alltid brukar bada tyckte att det var på tok för kallt så han doppade sig inte ens. Men det gjorde både Jakob och Viggo. Jag gick bara till knäna, men sen är jag ju värsta badkrukan också. Iaf när det kommer till sjöar och hav. Då är jag mesig. Helmi är desto tuffare och ville inte alls kliva upp när vi andra var på väg hem. 
 
Vi cyklade dit och hem, det är så jäkla underbart att åka på cykelturer hela familjen tillsammans. Vi cyklade förbi mitt gamla hus som ligger där i Stöcksjö, och vilka fina minnen som dök upp. Där bodde jag när jag var 5-10 år tror jag, det var alltså 13 år (!!!) sedan som jag bodde där och min gamla hemmagjorda gunga hänger fortfarande kvar där i trädet. Där brukade jag och Matilda gunga tillsammans, ja när vi inte lekte frisör uppe på mitt rum förstås. Eller övade med vårt band - jag på trummor och Matilda på sång. Vi brukade ordna konserter både för min familj och kompisar när jag hade kalas. Det är inte många "gamla" hus kvar där på kustvägen, men vårt blåa är ett av dom som faktiskt fortfarande ser likadant ut. 
 
 

hålla handen

2016-07-21 | 05:09:29
Pärlan på väg till bilen för att åka till Avion och shoppa kläder åt pappa (för en gångs skull)
 
Hon är nu 13 månader och har inga som helst planer på att släppa våra händer och börja traska iväg själv. Antingen håller hon HÅRT i våra händer, eller så sätter hon sig på rumpan och drar sig fram. Men det gör oss absolut inget, vi lyckas hålla någorlunda koll på var i hemmet hon befinner sig även om vi kollar bort 2 sekunder. Men måste säga att hon faktiskt är snabb för att vara rumphasare haha! Håller henne gärna i handen länge till. Helst hela livet. Om jag får. <3

Välkommen hit! Jennica heter jag, född 93 och bor i Umeå tillsammans med min man och våra tre barn som heter Melwin, Viggo och Helmi ♥ Skriver om familjelivet, träning, barnkläder, inredning, barnrum och annat som hör till vardagen. KONTAKT FÖR SAMARBETEN ELLER ANDRA FRÅGOR: jennica.b@hotmail.com



RSS 2.0