Viggos olycka

2015-11-30 | 01:09:00

Från början tänkte jag inte skriva om det alls. Vill inte ”hänga ut” mitt barn. Men samtidigt vill jag uppmana alla att se till så att ni inte har något framme som du, dina barn, eller någon annan kan skada sig på. För det är så onödigt och det kan gå fruktansvärt illa. Nu gick detta ändå bra, Viggo hade tur i oturen.

 

 

Slänger in en liten varning nu för er som är känsliga. Jag tycker själv att bilderna är lite otäcka men jag har valt ut så ”fina” bilder som möjligt.

 

 

IMG_5960

 

(varför Viggo inte har samma tröja på sig som på kommande bilder beror på att han helt enkelt hade smutsat ner sig och fick ett nytt fräscht linne)

 

 

I alla fall.. Det var en solig dag. Vi hade hängt ute på baksidan hela dagen, ätit frukt i gräset och badat i poolen. Jakob kom hem från jobbet, så han tog över och lekte med barnen ute på baksidan medan jag började med middagen. Jag hörde hur barnen sprang runt och skrattade och helt plötsligt hörde jag Jakob ropa ”JENNICA KOM MED PAPPER, FORT!”. Min första tanke var att någon av de små var snoriga så hämtade lugnt lite papper och var på väg ut genom bakdörren när jag möttes av en panikslagen Viggo i Jakobs famn och en jäkla massa blod. VAD HAR HÄNT? Varför blöder han?! Varför ser hans läpp ut så!? Panik. Stress. Jakob förklarade för mig säkert 3 gånger vad som hade hänt men jag var i chock och hörde inte riktigt.

 

Viggo hade ramlat på grannarnas järnrör från en torkvinda, den var 25 cm lång och stack upp ur gräset. Läppen var helt uppskuren och ena tanden utslagen.

 

IMG_6068

 

 

 

Jakob åkte direkt in till akuten med Viggo. Jag hann inte följa med då det var mat på spisen och Helmi låg och sov. Jag lyckades hålla mig lugn tills att Jakob hade åkt. Då började jag gråta och fattade fortfarande inte riktigt vad som hade hänt. Ringde mamma som lugnade ner mig lite. Ringde Jakob som kommit in på akuten och fått veta att det blir OP. Så jag försökte få tag på någon som kunde skjutsa in mig till sjukhuset då jag också ville dit. Typiskt nog så kunde jag inte få tag på någon av mina vänner just då men efter en timme ungefär så kom Johanna och Crille. Johanna passade Melwin och Helmi medan Crille körde in mig till akuten.

 

Där möttes jag av en superledsen Viggo och läkare som berättade att vi skulle vidare till plastiken där de skulle operera ihop hans läpp. Så vi kom in på avdelningen och där gav de honom lugnande. Han somnade av den och det var ju såklart skönt, för då skulle det bli lätt att söva ner honom. Trodde vi. Han vaknade just när de skulle sätta nålen på honom och blev såklart rädd, så det blev lite kaos och jag fick hålla fast honom medan de tryckte masken mot hans ansikte. Känslan då han somnade och blev helt avslappnad i min famn vill jag aldrig mer känna, på det sättet, i hela mitt liv.

 

IMG_6198

IMG_6077

 

 

 

Lämnade honom i operationsrummet och gick sedan ut till korridoren där Jakob väntade. Tyvärr fick bara en av oss följa med och egoistisk som jag är så ville jag följa. Frågade sköterskan hur långt tid på ett ungefär det kunde ta, men hon kunde inte ge ett svar. Vi gick in till vårt rum och efter drygt 2 timmar så var de klar med läppen. Sprang till uppvaket där vår lilla skrutt låg och sov. Fick höra att operationen hade gått väldigt bra och att de fått ihop läppen snyggt. Det blev liknande operation som de gör på de som har läppspalt.

 

 

Viggo vaknade bara några minuter efter att vi kom dit. Han ville direkt upp i Jakobs famn. Vi fick höra att de flesta barn vaknar i panik efter en narkos då de inte riktigt är vakna. Men Viggo var så lugn och satt/låg bara och tittade på oss. Lite borta var han, men lugn ändå.

 

 

IMG_6119IMG_6133

 

 

 

IMG_6073

 

 

Det var alltså denna som han ramlade på. Den tillhörde grannarna, men var inte på ”deras” mark, utan precis där alla barn springer omkring. Tidigare har de haft en liten mugg över (applåder…) men den hade de såklart tagit bort. Vi har fortfarande svårt att förstå hur de resonerade kring att ha kvar den där, då de inte använde torkvindan alls. 3 veckor efter olyckan grävde vaktmästaren bort den. Så de hade inte heller bråttom med att få bort den..

 

 

Jakob sa hur han hörde att tanden slogs ut. Fy vad ont det måste ha gjort. Usch usch usch, får ont i magen bara jag tänker på smärtan som Viggoplutt kände. TUR att han inte slog i ögat, då hade han med största sannolikhet blivit blind. Nu var det läppen som fick ta smällen och det är nog så illa. Vi håller tummarna att han får tillbaka all känsel och kan använda läppen som vanligt. Tanden går dessvärre inte att göra något åt, han kommer sakna den tills att vuxentanden växer ut och vi hoppas att den inte blivit skadad. Tandköttet blev också ganska förstört men vi har inte lyckats röntga honom (försökt 4 gånger men han är livrädd för sjukhusmiljöer), så vi vet inte hur det ser ut riktigt..

 

 

IMG_6176

 

Dagen efter vi kom hem från sjukan. 

 

 

a

 

Nu så här 3 månader senare har det läkt väldigt fint. Men han är fortfarande tjock/svullen och det syns när han ler.

 

Vi är otroligt nöjda, plastikkirurgen gjorde ett fantastiskt jobb.

Men fan så onödigt detta var.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0