Förlossningen med Helmi

2016-03-29 | 00:22:13

16 dagar över tiden. Jag var SÅ less. Visste att jag skulle gå över eftersom att pojkarna kom 15 och 11 dagar över tiden, men kunde aldrig tro att tredje barnet skulle komma senast av dom alla, med tanke på att dom är födda så tätt.

 

Söndagen var nästan över, dagen därpå skulle jag på den andra överburenhetskontrollen på specialistmödravården. Men jag ville inte dit och hade bestämt mig för att bebisen skulle ut. NU. Hade inte haft några förvärkar eller känningar alls. Alltså inte ens en enda sammandragning. Det kändes så hopplöst. Jakob skulle lägga sig, men jag vägrade. Jag ville bara få ut bebisen. Bad honom att hämta pilatesbollen åt mig innan han la sig.

 

10 minuter senare, barnen sov sedan länge, Jakob sov, klockan var runt 00 och jag hade suttit och hoppat på bollen i vardagsrummet när jag kände den första värken. ÄNTLIGEN. Nu är det på gång! Som de tidigare gångerna var dom regelbundna från start. 10 minuter mellan dom. Antingen så visste jag  på något konstigt sätt att det skulle sätta igång och därför ville jag inte lägga mig när Jakob la sig, eller så var det guppandet på bollen som startade det.

 

DSC05164

 

Vid 01 väckte jag Jakob för att berätta att det var på gång och att jag behövde massage. La mig bredvid honom i sängen en stund. Klockade värkarna, 5-6 min mellan. Jakob masserade nedre delen av ryggen. Vid 01:30 hoppade jag ner i ett varmt bad och fortsatte ta värkarna där. Men f.y.f.a.n vad ont dom gjorde. Redan?! Klev upp ur badet. La mig i soffan, andades mig genom värkarna.

 

Ringde mina föräldrar vid 04 för att säga att de måste komma och vara barnvakt. Dom bor 12 mil bort så det var ju en liten bit att köra. Fortsatte att ligga i soffan och klocka värkar. 2-3 minuter mellan. Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in direkt men eftersom barnen sov och vi inte hade någon annan barnvakt så var vi tvungna att vänta. Kämpade på hemma.

 

 

Vid 06 vaknade Melwin, förmodlingen av att vi var uppe och donade och packade det sista i bb-väskan. Han la sig brevid mig i soffan och jag förklarade att jag hade ont, att bebisen ville ut och att mormor och morfar var på väg. Vid varje värk så härmade Melwin mig och andades med mig genom värkarna. Lilla gullplutten <3

 

Mina föräldrar var här vid 06:30 och pappa körde mig och Jakob till förlossningen medan mamma stannade med Melwin och Viggo. Pappa gasade på för han trodde (precis som med Viggo) att jag skulle föda i bilen för att värkarna var så täta.

 

Strax innan 07 var vi inne på förlossningen. Det var väldigt lugnt där då så vi fick välja ett fint, stort och ljust rum. Sa att jag ville ha lustgas direkt och som den hjälpte! Från att jag fick den i handen släppte jag den inte förrän Helmi var ute.

 

Barnmorskan kände hur öppen jag var. 4-5 cm! Snacka om att jag var stolt över att ha klarat så mycket hemma, det var stort för mig för tidigare gångerna har jag varit öppen 0 och 2 cm så det var väldigt kul att jag hade orkat lite mer hemma (även om jag inte hade något val egentligen). Bytte till sjukhusets kläder ganska direkt, ingen visste hur fort det skulle gå så lika bra att göra det direkt. Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag ville ha EDA (ryggbedövning) och att de skulle förbereda mig för det så snabbt som möjligt så det gjordes också snabbt efter att vi kommit in.

 

DSC05185

 

Här var klockan 08:01

 

Vid 08 bad jag barnmorskan att känna igen hur öppen jag var, för det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde att jag hade öppnat mig mycket. Det var ”bara” 1 cm mer så var öppen lite drygt 5 cm, vilket iof är bra på en timme, men jag trodde det skulle vara mer. Fortsatte bara att kämpa på med lustagen. De kollade CTG-kurva bara en liten stund och tog sedan bort den. Men det gick inte lång tid innan jag bad om att få på den igen, för jag ville ha koll på bebisens hjärta. Melwins hjärtljud sjönk ganska kraftigt vid värkarna, det fick jag veta efter förlossningen, så jag ville hålla koll själv på den här bebisen.

 

Minns att barnmorskan sa vid 9 att hon hade pratat med läkarna och att de hade bestämt att bebisen skulle komma innan 12. Det tyckte jag lät som en bra tidsplan och lagom snabb förlossning. Så det tog vi i hand på, haha 

 

Jag minns inte överdrivet mycket av allt som hände omkring mig. Jag hade försvunnit in helt i lustgasen. Jag hade ont i princip hela tiden, kände inte igen värkarna från de tidigare förlossningarna utan de här kändes annorlunda. Jag hade ont mellan värkarna också så jag kände inte när de började, vilket betyder att antingen hann jag inte få någon effekt av lustgasen då jag inte hann ta den i tid, eller så sög jag i mig av den hela tiden så jag var ganska borta i skallen under ett par timmar. Vid ett tillfälle sög jag i mig så mycket gas att jag typ tuppade av. Jag blev SÅ hög att jag trodde att jag var död. Jag var helt säker på att jag var död och tänkte att ”jaha är det så här det känns att dö”. Jag får rysningar bara jag tänker på det nu. Som ni kanske vet och har sett så filmade vi lite då och då och just det fångade vi på film och det är lite äckligt att se nu i efterhand hur min blick bara försvann för att en liten stund senare komma tillbaka. Jag minns så tydligt hur jag börjar se Jakob långt långt borta och tänkter bara ”DÄR ÄR JAKOB, JAG LEVER JAG LEVER”. Sätter mig upp i sängen, tar tag i Jakobs kläder och börjar gråta och säger ”åååh det är du Jakob”. Efter det lugnade jag mig lite med lustgasen, men klarade mig inte utan den.

DSC05190

 

 

Minns inte vilken tid jag fick EDA och kan inte hitta något klockslag i mina förlossningspapper heller. Men den hjälpte hyfsat bra och jag kunde hämta mig lite mellan värkarna. Vilken lättnad! Dock så bråkade slangen lite så maskinen pep hela tiden och de fick komma in och kolla till slangen typ varannan minut.

 

Har under alla tre förlossningar tyckt att det varit skönt att sitta på en pilatesboll, ja om nu något kan vara skönt under en förlossning dvs. Så på den satt jag också ganska länge.

 

 DSC05193DSC05218DSC05203DSC05213Ja, mina bilder är ganska ärliga och ”nakna”. På sista bilden hann jag för en gångs skull skicka iväg ett sms, som jag tidigare inte hade hunnit. Kexchokladen och glassen (i glaset) hann jag dock inte äta alls, så täta var värkarna. 

 

Kl 10 var jag öppen 8 cm.

 

Kl 10:27 tog de hål på hinnorna. Tyvärr har jag inte varit med om att vattnet gått av sig själv någon av gångerna. Lite tråkigt kan jag tycka men det är bara att acceptera att det är så min kropp jobbar och funkar.

 

DSC05236DSC05226

10:35 började jag få krystvärkar. Låg på sidan, det hade jag bestämt sedan innan att jag ville göra då det är bra för bebisen och kroppen, och det funkade bra med pojkarna så kände mig säker och trygg på sidan. Paniken börjde komma när jag kände tydligt hur bebisen gled längre och längre ner. Vid ett tillfälle ville jag nästan bara ge upp och springa hem. Råkade nästan sparka barnmorskan i huvudet också, hade så svårt att ligga still. Slet i allas kläder och ville bara därifrån. Krystade lite halvhjärtat då jag visste hur ont det skulle göra och jag var väl inte riktigt redo. Men när jag väl hade bestämt mig för att bebisen skulle ut, ja då gick det fort.

 

10:43. På en och samma värk kom hela hon ut. ÄNTLIGEN. Vilken otrolig lycka! All smärta ersattes med kärlek. Vi visste fortfarande inte vad det var för kön på den lilla. Det var oviktigt, hade inte ens en tanke på att ta reda på det förrän sköterskan sa ”kolla här Jennica, kolla vad ni fick!” Kollade mellan benen och började gråta direkt. ”EN FLICKA!! JAKOB VI HAR FÅTT EN FLICKA!!”

 

15  JUNI. 16 dagar över tiden.

3580 gram. 49 cm.

 

DSC05237DSC05242DSC05244DSC05246

 

 

Vi myste kvar i sängen ett tag. Beundrade vår fina lilla flicka. Barn nr tre. Ofattbart! Fick in den fantastiska brickan med fika. Vi mådde så bra vi bara kunde.

 

DSC05292

 

Måste bara tillägga att det är otroligt vad kroppen klarar av. Bara en kort stund efter att hon var ute hoppade jag upp ur sängen och in i duschen, mådde hur bra som helst. Behövde inte sy något. 2 timmar efter att hon var född kände jag mig nästan som vanligt igen, kunde gå och röra mig hur bra som helst. Det är ju så vanligt med komplikationer men är så tacksam att jag sluppit allt sånt!

 

DSC05343

 

Våra tre älsklingar i BB-rummet.

 

För 3e gången på 3,5 år var vi på BB. Det är ganska snabbt jobbat faktiskt! Eller som alla andra säger: vi har legat i. höhö.

 

För er som missade min förlossningsvideo sist jag la upp den så kommer den här igen.


När Helmi kom till världen

2015-07-16 | 00:19:00

Jag trodde aldrig att jag skulle ladda upp en sån här ”naken” video, direkt från förlossningsrummet och då jag kände den värsta smärtan jag någonsin kommer uppleva. Men en förlossning är ju bland det finaste man kan vara med om, så tänkte att jag kunde visa lite från då Helmi föddes. Jag ser hemsk ut, men tänker att det är helt okej att göra det vid ett sånt tillfälle. Jag är inte en sån som sminkar mig så fort jag får tillfälle så att se fräsch ut under en förlossning är det sista jag tänker på.

 

Tanken är att det kommer en förlossningsberättelse också, måste bara ta mig tid att skriva den. Viggo syns inte lika mycket som Melle i denna video men han hade inte riktigt tid att kolla på lillasyster då han hellre ville utforska sjukhuset!

 

Känner så mycket kärlek när jag ser det här. Fy tusan vad Jakob är bäst. Och lustgasen. Älskade den lika mycket som jag hatade den.

 


Välkommen hit! Jennica heter jag, född 93 och bor i Umeå tillsammans med min man och våra tre barn som heter Melwin, Viggo och Helmi ♥ Skriver om familjelivet, träning, barnkläder, inredning, barnrum och annat som hör till vardagen. KONTAKT FÖR SAMARBETEN ELLER ANDRA FRÅGOR: jennica.b@hotmail.com



RSS 2.0