Det här med att vara ung mamma
2012-04-26 | 23:07:20
Varför är det något som många ser ner på? För mig är det BARA positivt. Låt oss leka med tanken att jag dör av ålderdom, då får jag ju vara tillsammans längre med mina barn (eller ja, än så länge har vi ju bara en skrutt) än om jag skulle bli mamma vid 40. Det är så sjukt hur vissa människor tror att någon sköter sin mammaroll dåligt bara för att man är ung. Ja, självklart finns det mammor som är 15-16 som inte tar sitt ansvar, men det finns minst lika många 30-40 åringar som inte heller är speciellt bra på att ta hand om sina barn. Det handlar inte om åldern, det är det som folk måste förstå. Bara för att man har en viss ålder är det ingen garanti på att man är en bra förälder.
Ja, jag hoppade av skolan. Gör det mig till en dålig mamma? Nej. Det finns inget ämne i skolan där man lär sig att vara en bra mamma. Dock så ska jag återvända till skolan till hösten som ni vet, och helt ärligt så tror jag att det kommer att gå bättre för mig i skolan nu än innan jag blev gravid. Jag har andra värderingar och prioriteringar. Jag läste någonstans att någon hade skrivit om det här med att man inte blir mognare bara för att man blir mamma. Nej, så kanske det inte är för alla. Men för de allra flesta så ser man livet från en annan synvinkel när man har en liten bebis, alltså kan man tänka på ett annat sätt. Nu menar jag inte är jag är mognast i världen, men det vill jag inte vara heller. Jag älskar att får vara "omogen" och "barnslig" ibland och "leka av mig". Men så är det nog för de flesta mammor, ålder spelar ingen roll. Ibland vill man ut och ha riktigt kul med sina kompisar och vara något annat än bara mamma. "Men du har ju tagit på dig ansvaret att vara mamma, då måste du vara det hela tiden också", fick jag höra när jag var på krogen från något random som läser min blogg. Men okej, så en som är fotbollsspelare måste spela fotboll HELA tiden och får aldrig ta en liten paus? Det går ju bara inte.
Ja, jag hoppade av skolan. Gör det mig till en dålig mamma? Nej. Det finns inget ämne i skolan där man lär sig att vara en bra mamma. Dock så ska jag återvända till skolan till hösten som ni vet, och helt ärligt så tror jag att det kommer att gå bättre för mig i skolan nu än innan jag blev gravid. Jag har andra värderingar och prioriteringar. Jag läste någonstans att någon hade skrivit om det här med att man inte blir mognare bara för att man blir mamma. Nej, så kanske det inte är för alla. Men för de allra flesta så ser man livet från en annan synvinkel när man har en liten bebis, alltså kan man tänka på ett annat sätt. Nu menar jag inte är jag är mognast i världen, men det vill jag inte vara heller. Jag älskar att får vara "omogen" och "barnslig" ibland och "leka av mig". Men så är det nog för de flesta mammor, ålder spelar ingen roll. Ibland vill man ut och ha riktigt kul med sina kompisar och vara något annat än bara mamma. "Men du har ju tagit på dig ansvaret att vara mamma, då måste du vara det hela tiden också", fick jag höra när jag var på krogen från något random som läser min blogg. Men okej, så en som är fotbollsspelare måste spela fotboll HELA tiden och får aldrig ta en liten paus? Det går ju bara inte.
Programmet "unga mammor".. Jag kan tycka att det är ganska roligt att se på ibland faktiskt, men det är inget jag följer. Det jag inte tycker om med det programmet är att de får typ alla unga mammor att verka som dåliga och oansvariga. Varför kan de inte göra ett program som heter endast "mammor" där man kan följa alla åldrar? Det kanske skulle ge de som har fördomar mot unga mammor en tankeställare. Som mamma måste man få testa sig fram, ingen är perfekt. Jag har en känsla av att om en ung mamma skulle göra samma "tabbe" som en lite äldre så skulle den unga få dubbelt så mycket skit för det. Eller har jag fel?
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra "men åh, du har ju hela livet framför dig. Varför inte leva livet som tonåring och festa och ha kul med dina kompisar?". Blir alltid lika irriterad när jag får den frågan. Eller nu får jag den inte längre, det var mer när jag var gravid. Något som folk måste respektera är att "leva livet" inte har samma betydelse för alla. För vissa kan det betyda att man rockar dansgolven på en nattklubb, för andra att man pluggar och satsar på skolan, och för vissa andra (som för mig) att starta familjelivet tidigt. Ni kan fråga vem som helst i min släkt (ja, tydligen även gamla vänner) om vad jag ville bli när jag blir "stor", ni kommer att få samma svar av alla - mamma. Eller dansare kanske ni också hade fått som svar, men det hör inte hit. Jag lekte inte med dockor som vanligt, jag tog verkligen hand om dom som om de vore riktiga bebisar, jag ammade till och med.. Haha! Redan då märktes det att jag skulle bli en ung mamma, precis som att det redan då märktes att Matilda skulle bli en partypingla. (Haha minns så väl en gång när vi var små och jag tydligen var en mes som inte ville ha disco i mitt rum istället för att leka med mina cho cho dockor).
Det finns ju såklart för- och nackdelar med att vara ung mamma, precis som att vara.. Ja, vad ska man kalla det? Gammal? Normal? Vanlig? Hur som, mamma. Det "jobbigaste" är väl att man kanske inte får in lika mycket pengar som om man har hunnit jobba några år, men man klarar sig, särskilt om man har en pojkvän/sambo/fästman/man som jobbar. Nu menar jag inte att jag lever på Jakob, men ni förstår nog. Om jag känner att jag kan ge mitt barn allt vad han/hon behöver, och extra mycket kärlek, så varför inte? Jag kan ju säga så här att jag ger hellre mitt barn massa kärlek, än massa pengar. Ja, man behöver pengar. Men det är absolut inte det viktigaste.
Avslutningsvis tänkte jag bara skriva om något som gjorde mig fruktansvärt ledsen. Jag hade först inte tänkt att skriva något om detta eftersom att jag vet att personen som gjorde detta mot mig/oss hade som avsikt att såra, några grunder för att det skulle vara sant finns inte. Vi, eller rättare sagt jag, blev anmäld till soc för att Melwin tydligen inte har det bra hos oss. Personen som gjorde anmälan sa till soc att Melwin är väldigt undernärd och att jag inte hade gett honom någon mat på 13 timmar, det var bara pga att jag hade skrivit ett inlägg där det stod att Melwin hade sovit i 13 timmar i sträck utan att äta. Betyder det att jag är en snål mamma som inte ger honom mat? Tydligen. Tänk hur man kan vrida och vända på saker och ting. Sen så hade personen i fråga även sagt att jag lämnar bort Melwin till min syster varje helg och drar ut och festar. Alltså va? Även om jag skulle vilja det (det vill jag såklart inte) så skulle det inte gå då hon väntar sitt fjärde barn och har fullt upp! Sen minns jag inte så mycket mer av vad som hade sagts om mig/oss, jag var i chock. Jag mådde så fruktansvärt dåligt över att någon tyckte att jag inte kunde ta hand om min egen son, då han är mitt allt. Mitt liv. Jag ger honom allt han behöver + lite därtill. Jag gör allt, och då menar jag verkligen ALLT, för att Melwin ska ha det så bra som möjligt. Ni mammor (iaf de flesta) där ute vet vad jag pratar om. Att sen få veta att någon tycker att jag inte duger till för min son är hemskt, riktigt hemskt. Men allt lades ner, de hade inte tillräckligt starka grunder att gå på och bara genom att prata med mig så märkte de att inget stämde.
Vi vet precis vem det var som gjorde anmälan, man är aldrig anonym. Till dig vill jag bara säga grattis, du fick säkert den effekten som du ville. En ledsen Jennica? Men mycket mer än så fick du inte. Ett telefonsamtal från soc, sen lades det ner. Var det värt det? Du är en fruktansvärt elak människa.
Nu ska jag sova. Tack och hej.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra "men åh, du har ju hela livet framför dig. Varför inte leva livet som tonåring och festa och ha kul med dina kompisar?". Blir alltid lika irriterad när jag får den frågan. Eller nu får jag den inte längre, det var mer när jag var gravid. Något som folk måste respektera är att "leva livet" inte har samma betydelse för alla. För vissa kan det betyda att man rockar dansgolven på en nattklubb, för andra att man pluggar och satsar på skolan, och för vissa andra (som för mig) att starta familjelivet tidigt. Ni kan fråga vem som helst i min släkt (ja, tydligen även gamla vänner) om vad jag ville bli när jag blir "stor", ni kommer att få samma svar av alla - mamma. Eller dansare kanske ni också hade fått som svar, men det hör inte hit. Jag lekte inte med dockor som vanligt, jag tog verkligen hand om dom som om de vore riktiga bebisar, jag ammade till och med.. Haha! Redan då märktes det att jag skulle bli en ung mamma, precis som att det redan då märktes att Matilda skulle bli en partypingla. (Haha minns så väl en gång när vi var små och jag tydligen var en mes som inte ville ha disco i mitt rum istället för att leka med mina cho cho dockor).
Det finns ju såklart för- och nackdelar med att vara ung mamma, precis som att vara.. Ja, vad ska man kalla det? Gammal? Normal? Vanlig? Hur som, mamma. Det "jobbigaste" är väl att man kanske inte får in lika mycket pengar som om man har hunnit jobba några år, men man klarar sig, särskilt om man har en pojkvän/sambo/fästman/man som jobbar. Nu menar jag inte att jag lever på Jakob, men ni förstår nog. Om jag känner att jag kan ge mitt barn allt vad han/hon behöver, och extra mycket kärlek, så varför inte? Jag kan ju säga så här att jag ger hellre mitt barn massa kärlek, än massa pengar. Ja, man behöver pengar. Men det är absolut inte det viktigaste.
Avslutningsvis tänkte jag bara skriva om något som gjorde mig fruktansvärt ledsen. Jag hade först inte tänkt att skriva något om detta eftersom att jag vet att personen som gjorde detta mot mig/oss hade som avsikt att såra, några grunder för att det skulle vara sant finns inte. Vi, eller rättare sagt jag, blev anmäld till soc för att Melwin tydligen inte har det bra hos oss. Personen som gjorde anmälan sa till soc att Melwin är väldigt undernärd och att jag inte hade gett honom någon mat på 13 timmar, det var bara pga att jag hade skrivit ett inlägg där det stod att Melwin hade sovit i 13 timmar i sträck utan att äta. Betyder det att jag är en snål mamma som inte ger honom mat? Tydligen. Tänk hur man kan vrida och vända på saker och ting. Sen så hade personen i fråga även sagt att jag lämnar bort Melwin till min syster varje helg och drar ut och festar. Alltså va? Även om jag skulle vilja det (det vill jag såklart inte) så skulle det inte gå då hon väntar sitt fjärde barn och har fullt upp! Sen minns jag inte så mycket mer av vad som hade sagts om mig/oss, jag var i chock. Jag mådde så fruktansvärt dåligt över att någon tyckte att jag inte kunde ta hand om min egen son, då han är mitt allt. Mitt liv. Jag ger honom allt han behöver + lite därtill. Jag gör allt, och då menar jag verkligen ALLT, för att Melwin ska ha det så bra som möjligt. Ni mammor (iaf de flesta) där ute vet vad jag pratar om. Att sen få veta att någon tycker att jag inte duger till för min son är hemskt, riktigt hemskt. Men allt lades ner, de hade inte tillräckligt starka grunder att gå på och bara genom att prata med mig så märkte de att inget stämde.
Vi vet precis vem det var som gjorde anmälan, man är aldrig anonym. Till dig vill jag bara säga grattis, du fick säkert den effekten som du ville. En ledsen Jennica? Men mycket mer än så fick du inte. Ett telefonsamtal från soc, sen lades det ner. Var det värt det? Du är en fruktansvärt elak människa.
Nu ska jag sova. Tack och hej.
